LONELY MOUNTAINS: SNOW RIDERS
Jag vet inte exakt hur många timmar jag tillbringade med det rysligt beroendeframkallande Lonely Mountains: Downhill. Det emellanåt lömskt utmanande men lika ofta meditativt mysiga cykeläventyret som tog en genom allt från fridfulla naturområden till branta sluttningar kring en aktiv vulkan. Att putsa på tiderna och se exakt hur snabbt man kunde ta sig genom de varierande banorna var ett sant nöje, men spelet fungerade minst lika väl som ren avslappning efter en tung arbetsdag. Man liksom föll in i en form av zen medan man kryssade fram med sin cykel mellan stock och sten, till ljudet av porlande vatten, kvittrande fåglar och en frisk bris mellan träden.
Med det sagt är det kanske inte heller konstigt att spelets uppföljare Lonely Mountains: Snow Riders är något jag sett fram emot väldigt länge. En vidareutveckling av samma koncept tar oss med till snöklädda bergstoppar, isiga stigar och dramatiska bergslandskap. Av naturliga skäl har cykeln lämnats hemma i garaget och istället är det utförsåkning som står på menyn, ett snöigt äventyr med samma enkla mål som dess föregångare: att ta dig helskinnad från toppen av ett berg ner till botten.
Det hela är lika enkelt som det är briljant och precis som i Downhill är upplevelsen en otroligt tillfredsställande sådan, mycket tack vare de enkla och intuitiva kontrollerna samt den välbalanserade men utmanande svårighetsgraden som ständigt lockar till nya försök. Allt för att försöka överträffa tidigare prestationer. Precis som tidigare gäller det att passera igenom varje checkpoint på vägen, och missar man någon innebär det ett automatiskt misslyckande. Själva nöjet ligger i att hitta kortaste och snabbast möjliga väg mellan dessa punkter, och bergen döljer många hemligheter. Varav vissa endast går att nå med rätt utrustning.
Själva skidåkningen är som tidigare nämnt väldigt lättsmält och "rakt på sak". Du har några olika inställningsmöjligheter, allt för att anpassa kontrollerna efter vad du själv anser känns bäst och sen bär det ut i backen. Precis som i verkligheten böjer du dina knän för att öka hastigheten och det går även att göra lite trick i luften, likväl som att hoppa. Något som krävs för att ta sig över en del passager. Därtill går det även att göra några lite mer avancerade manövrar för att enklare ta de mer snäva svängarna och likväl blir du också med tiden snabbt medveten om att den lilla skidåkarens kroppshållning ofta är en direkt avgörande faktor för om din färd nerför berget blir en lyckad sådan eller inte. Ett litet snedskär kan innebära slutet för din annars så perfekta åktur och Lonely Mountains: Snow Riders är definitionen av "lätt att lära sig, men svårt att bemästra".
De många olika passagerna ner gör varje åktur till en ren fröjd, och att upptäcka alla genvägar är en stor del av nöjet, med många direkt gastkramande hopp och marginaler så snäva att man håller andan. Men det bidrar till upplevelsen, spelet är lite av en ulv i fårakläder där både skicklighet och djärvhet spelar in. Men hur utmanande eller omöjligt det vissa gånger kan kännas, speciellt om man jagar efter de bästa måltiderna, så är spelet aldrig orättvist eller frustrerande. Balansen är perfekt avvägd och kontrollerna precis så förlåtande som de behöver vara.
Möjligheten att alltid återvända till senaste checkpoint gör dessutom att man aldrig förlorar tempo samt ges möjlighet att verkligen experimentera och pressa gränserna för vad som är möjligt. Så när man sen väl lyckas med en perfekt åktur i full fart, med snön och vinden vinande runt om sig, den känslan är magisk, ja rent av euforisk.
I skrivande stund finns där tre berg att ta sig an med varierande svårighetsgrad, fyllda med olika utmaningar och innehåll att fördjupa sig i. Något som med tiden lär utökas på samma vis som man gjort med Downhill, vilket fått flera expansioner och uppdateringar över tiden. Fyllt av härliga utmaningar att ge sig i kast med, om man mot förmodan hunnit tröttna på vad som erbjudits i spelets originalutförande. Skulle du dessutom tröttna på att leka runt i snön på egen hand så går det utmärkt att bjuda in vänner (och ovänner) för lite actionladdad multiplayer. Där man inte bara kan tävla om att sätta bästa möjliga tid utan också utmana varandra i regelrätta race nedför sluttningarna, något som verkligen får adrenalinet att gå i taket.
Lonely Mountains: Snow Riders är i sanning en riktig pärla och man har här lyckats med konststycket att ta ett redan fantastiskt koncept och göra det ännu bättre. De vintriga miljöerna är lika vackra som de är utmanande och den nya spelmekaniken gör att upplevelsen känns ny och fräsch. Spelet må kräva både skicklighet och tålamod, i varje fall om du verkligen vill försöka att låsa upp allt, men det belönar dig också därefter med både rysligt tillfredsställande gameplay, likväl som direkt hisnande vackra vyer. Kort och gott, för fans av det första spelet är Snow Riders ett solklart köp, ett absolut måste. Men det är likväl också en utmärkt inkörsport för äventyrslystna nykomlingar som vill pröva modet ute i det kalla, vackra landskapet. För med sin unika kombination av avslappnande estetik och nervkittlande utmaning så är Lonely Mountains: Snow Riders något som ingen bör missa.
